Vad det hela handlar om…

Förra året fick vi ett mail från Victoria, en tjej vars mamma gått bort alldeles för tidigt i bröstcancer. När man läste hennes mail förstod man ännu bättre vad det är man vill uppnå när man engagerar sig i Rosa Bandet-insamlingen eller andra liknande insamlingar.
Igår fick vi ett nytt mail från Victoria.

Tre Ã¥r. Tre Ã¥r sedan jag hörde rösten. Tre Ã¥r sedan jag kände doften. Tre Ã¥r sedan jag sÃ¥g min älskade mamma sist. Hur har jag klarat det, undrar mÃ¥nga, däribland jag. Ja, hur har jag gjort det? Ärligt talat vet jag inte, men jag har gjort det! Miljontals tÃ¥rar, hundratals besök hos psykologer, tusentals pappersnäsdukar som har används, mÃ¥nga axlar som har blivit min stöttning. Tack vare allt detta stÃ¥r jag här idag, 19 Ã¥r gammal, nybliven student, underbara vänner, kontakt med min pappa och hans familj, jätteroliga praktikplatser… MEN utan min mamma!

Min mamma som dog för tre år sedan, 35 år gammal i bröstcancer. Jag har brottats med samvetskval att jag inte har varit där tillräckligt mycket för henne och ställt upp, men på ett sätt fanns jag där ändå. På slutet. Sista månaderna kämpade vi tillsammans och vi trodde att hon skulle klara det! Men så fel vi hade.. 28 oktober 2006 stod jag där utan mamma och hade ingen aning om hur jag skulle klara det. Hur gör man? 16 år gammal vet man knappt vad livet innebär och har ingen aning om hur man gör för att leva vidare efter en stor förlust- förlusten av ens älskade mamma! MIN mamma.

Vid min student i våras var alla där, lyckliga, leende och skrattande. Men en saknades, och det var mamma. Under hela cermonin tänkte jag bara på henne och tårarna rann till och med när jag gick fram mot rektorn för att hämta betygen. Men samtidigt kände jag mig trygg på något sätt. Jag visste att mamma var med mig, som en vacker liten ängel som satt uppe i himlen och tittade ner på mig. Jag hade dessutom hennes favorithalsband som hon alltid bar, på mig och när jag fick det av henne, bara ett par dagar innan hon dog, sa hon att när jag hade det här halsbandet skulle hon finnas där för mig extra mycket. Och den dagen kände jag också det! Självklart hade jag önskat att hon var där, men det är sånna saker som aldrig kommer slå in. Tyvärr. Men den personen i din närhet som har gått bort kommer alltid att finnas där för och med dig. Hela livet! Så länge du minns personen.

Jag vill inte att nÃ¥gon annan ska behöva uppleva och gÃ¥ igenom samma sak som jag har gjort och fortfarande gör. Att uppleva studenten utan sin älskade mamma. Att fylla 19 utan sin mamma. Att fira jul utan sin mamma. Att jag kommer behöva gifta mig utan att mamma finns där vid min sida, skaffa barn utan att fÃ¥ stöd och rÃ¥d av mamma och att barnen dessutom inte kommer ha en mormor. Det finns massa saker mammor är till för, sÃ¥ har du din mamma fortfarande i livet? GÃ¥ dÃ¥ fram till henne och ge henne en stor kram och säg “jag älskar dig” och verkligen mena det.

För att hjälpa andra personer mot bröstcancern kan du köpa ett Rosa Band, det är det allra enklaste sättet och kostar 25 kronor. Hjälp andra slippa gå igenom samma sak när deras mammor, mormödrar, farmödrar, systrar, vänninor dör. Vi tänker besegra cancern – vill du vara med? Stöd Rosa Bandet!